Vår

Idag skrev jag långt över min vanliga kvot. Börjar få lite stress. Deadline ni vet. Huuu och jag som blev författare för att inte ha stress. För komma att bort från det. Ändå är jag det nu. Stressad. Det var ju inte meningen. Inte meningen att något så njutningsfullt skulle bli stressigt. Precis som livet ibland.

Idag sken solen. Nu är det mars. Våren är här. Plötsligt klär man sig jättetunt fast det är exakt lika kallt ute som det har varit de två senaste månaderna och så tar man fram cyklarna och gå omkring och njuuuuuter av vårsolen! Det gör jag också. Jag står i lekparken och vänder ansiktet mot den bleka vårsolen och känner hur ljuset tinar min vintertrötta själ. Jag fotar den första spirande vårblomman och postar den på facebook. Jag småler till grannen när vi möts på gården, det är vår då småler man. Och man är glad, för det är vår. För man skall vara glad när det är vår.
Och då blir det så mycket värre när man inte är det. För djupt inne sörjer jag. Sörjer för att vintern kom och gick. Sörjer att det inte längre är snö, is, kallt. För sanningen är den att jag älskar vintern. Jag älskar snön, kylan, det sträva, bittra vädret. När du får kämpa dig igenom vädrets makter där ute. För att sedan få komma in och känna kinderna och fingrarna sakta tina upp igen. Jag älskar att åka skidor, pulka, skridskor (nej det gör jag inte, men jag älskar att se mina barn åka skridskor). Jag njuter av det faktum att jag kan dra en mössa på huvudet varje dag och inte behöva bry mig om hur håret ser ut. Jag älskar att jag vet precis vad barnen skall ha på sig varje morgon. Jag behöver inte tveka, välja skaljacka eller fleece, mössa eller inte mössa, vantar eller inte vantar. Nej på vintern tar du samma sak varje dag, hela vintern. Inga frågor. Inget tvekande.
Sedan kommer våren och allt skall vara nytt och tunt och fint och du inser att du inte har uppdaterad din vårgarderob på fyra år och får ångest när du skall föra barnen till dagis. Folk vill ha med dig på kvällspromenader, löprundor, cykelturer. Och solen lyser obarmhärtigt på dina fönster som MÅSTE tvättas och alla vill ordna middagar och fester och picnicar i parken och du vill göra allt och vara med på allt men du inser att timmarna inte blev fler fast de blev ljusare och så får du stress. Vårstress. För du hinner inte njuuuuuta. Du hinner inte ens tvätta dina fönster före det plötsligt är sommar och dina fönster står på vidgavel så att du inte ser smutsen och nästa gång du stänger dem är det höst och då är det mörkt och smutsen syns inte längre.
I år tvättar jag inte fönster, jag står i solen i min nya, tunna vårjacka och njuuuuter! Och livet känns nytt och fräscht och skirt och mirakulöst kommer agenter att ringa från hela världen och villa översätta min bok, sälja den, betala mig gigantiska summor i lön. För det är våååååår! Och på våren händer det! Eller så får jag lunginflammation för att jag stått ute för länge i min nya, tunna, fina vårjacka! Men jag hoppas på det första.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s