Jobbigt!

Att det kan vara jobbigt att redigera en bok! Argh! Hur skall man veta när den är klar? Hur skall jag veta om den är bra? Åååh vad jobbigt just idag! Kunde inte sova på natten för att jag låg och tänkte på boken! Och författaryrket som skall vara så stressfritt! Ha säger jag! Jobbigt!

Fast inte hälften så jobbigt som vad som hände mig förra veckan! På skärtorsdag var det mannens farmors begravning och det är ju jobbigt i sig. Att sedan ta sig till begravningen visade sig vara ännu jobbigare. Mannen var på jobbresa och skulle möta upp mig där, barnen shippades iväg till landet med systern och jag begav mig till flygfältet för gammelfarmor begravs ju självklart på samma stället hon hade bott hela sitt liv.

Lite stressad inser jag att jag inte är i så god tid som jag brukar men tänker att det inte är något problem för jag reser ju ensam, utan barn. Och en flygresa utan barn är ju som en spavistelse med extra huvudmassage! Så jag rattar upp bilen mot flygfältet för jag skall lämna den där så att vi komner iväg till landet direkt när vi kommer tillbaka från begravningen. Och jag parkerar alltid i samma P3 när jag lämnar bilen på flygplatsen. Dit kör jag nu också! Upp, upp för den kurvande rampen, fram till biljettautomaten. KÖ! Ja, ser ni dagen före påsk är det ju fler än jag som skall ut och flyga! Argh! Inga problem jag hinner! Tills det är min tur och jag plötsligt ser den röda och gula varningsbommen som hänger ned från taket och jag inser att jag har en takbox på! Och en ganska hög bil. Och bommen hänger väldigt lågt! Väldigt, väldigt lågt och jag kör fram och tänker att jag gasar igenom bara. Minns plötsligt kompisen som för två år sedan fastnade med sin takbox i shoppingcentrets garage och tänker att jag skall lära mig av andras misstag. Så jag kör fram. Stiger ut. Tittar! Och inser att – Nej, det går inte! Jag kommer inte under! Inte med takboxen i behåll.
Och ni inser vad jag måste göra då! Jepp, precis. Jag måste gå till alla bilarna som står i kö i rampen bakom mig. Förklara att någon idiot har byggt ett garage för smurfar i sportbilar och måste be dem backa! Hela raden av bilar! Fulla med folk som skall hinna till ett flyg! Jaha, jag fick ju inte applåder direkt! Sedan skall jag backa! Med allas hatiska blickar på mig! Ned för en kurvande ramp, runt, runt! Med jättestora svarta solbrillor på för de täcks jag inte ta mig när alla stirrar! Men jag klarar det med äran i behåll. Sedan gasar jag iväg. För att parkera någonannstans. P1, nej samma höjd, P2, nej går inte, P5 nej samma jäkla pygmehöjd där också! Inser att mitt flyg skall gå om 50 minuter. Känner svetten bryta ut i pannan. Ringer i panik till flygplatsens infodisk och ber dem förklara var i fridens namn det är meningen att jag skall parkera om jag inte kör en bil som ser ut som en flundra!
P4 svarar det, följ skyltarna. Det går en shuttlebus därifrån! Och jag följer skyltarna. Och fler skyltar och ännu fler och till sist parkerar jag på P4 någonstans halvvägs till Amsterdam! Stiger ut. Hittar ingen jäkla buss. Springer. I mina höga klackar! Begravning ni vet! Genom ett industriområde, ett lastbilsgarage, en bensinstation. Någon ropar att jag inte får gå här. Jag vänder mig inte ens om. Hinner inte. Och till sist är jag framme. Checkar in i maskin, rusar genom säkerhetskontrollen, mot gaten, ombord på planet. Jag hann. Pust, överväger att beställa in ett glas vin. Ångrar mig. Det är då jag kommer på det! När vi åkte till Åre. Då tog vi bilen till flygplatsen. Då parkerade vi i P3. Och jag vet att jag lyfte ut skidpåsarna ur takboxen. Takboxen som då var inne i P3. På vår bil. Jag beställer in ett glas vin! Jobbigt!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s