Det här med att jobba ensam kan vara alldeles underbart ibland. I alla fall om man annars är omgiven av folk. Men det kan ha sina utmaningar också. Man har en tendens att förstora upp sina problem. Ni vet jag sitter här hemma ensam och skriver. Får för mig att min text inte är bra. Att hela historien faller platt till marken. Att allt bara är dåååååligt! Det är då man behöver en kollega, någon att prata med. Någon som drar upp dig ur hålet. Men som författare har du ingen kollega. Ingen som tar över när du går till tandläkaren. Ingen som kommer med skvaller om chefen! Ingen som drar upp dig ur hålet när du fallit! Men misströsta inte! Du har en partner, vänner, familj! Använd dem! Skicka din text till dem. Låt dem läsa. (tvinga dem att läsa). Våga visa vad du har skrivit. För att förlora nattsömnen över ett problem som bara finns i ditt huvud, det är ju bara idioti!
Det finns andra problem man kanske inte heller behöver förlora sin nattsömn över! Förra sommaren körde vi bil på en landsväg och jag gjorde mig skyldig till den stora dödssynden att kasta ut något genom bilfönstret. Jag vet att man inte får göra det men till mitt försvar kan jag säga att jag hade händerna fulla med grejer och det var en ett äppelskrutt jag slängde. Men visst man skall inte! Och detta påpekade ju barnen på direkten!
– MAMMMAAAA!!! Man får inte skräpa ner!!!! kommer det från baksätet samma sekund som äppelskruttet lämnar min hand.
Jag ber om ursäkt, försöker förklara mig. Säger att det är nästan ok att göra det om det är något naturligt, något ätbart. Dottern sitter tyst en stund. Funderar. Sedan säger hon.
– Så om det är ätbart får man kasta ut det?
– Ja, för det förmultnar, svarar jag och hoppas att vi kan byt samtalsämne.
Men dottern fortsätter. Fortfarande lite fundersamt.
– Till exempel kött? Om jag hade en bit kött i famnen? Fick jag då slänga ut det?
– Eh..visst, kött är ju ätbart.
– Fårkött? Om jag hade ett får i famnen? Då sku jag få kasta ut det genom fönstret?
– Va??
– Fast det kanske inte ryms ut genom fönstret och det är ju ett problem!
– Visst älskling, om du en vacker dag finner dig själv körandes på en landsväg med ett överblivet får i famnen som du gärna vill bli av med och bestämmer dig för att kasta ut det genom fönstret och det inte ryms! Ja, då har du verkligen ett problem!
– Då skall jag aldrig ha extra får i bilen. Bara så många vi skall äta!
MIn dotter, fårslukaren! Det kan bli ett problem!
bliforfattare 