Drömmar!

Nu är det september. Nu är det officiellt höst. Höst efter världshistoriens bästa sommar och nu är jag tillbaka. Tillbaka framför datorn. Med rostiga fingrar hittar jag rätt bokstäver på tangentbordet. Formulerar ord, bygger meningar, skriver sidor, hela kapitel. Ryggen värker av att sitta stilla så länge och ögonen svider av att titta på en datorskärm igen men det gör inget. För orden jag skriver, alla dessa sidor, alla dessa kapitel, de skall bli min tredje bok. Jag är författare och jag lever min dröm.

I morse vaknade min fem-åriga son och med lycka i blicken utbrast han:

– Vet du vad jag dlömde i natt, mamma? (nej, han har fortfarande inte lärt sig säga r trots att han fyllde fem på sommaren)

Och han öppnade munnen för att berätta, det var något roligt det såg man, det hörde man på hans röst. Men så plötsligt var den borta, drömmen. Insugen i ett svart hål, uppslukad av världsalltet, skickad tillbaka till whereever drömmar kommer ifrån och hur han än tänkte kom han inte på vad det var han hade drömt.

– Men HUUUUL kan den bala fölsvinna, mamma??,

frågade han och jag hade inget svar. Annat än att drömmar försvinner. Om man inte genast skriver ner dem, tar tag i dem, verkliggör dem, så försvinner de. Man har bara en chans, en pytteliten stund när fönstret till drömfabriken är öppet. En enda chans att håva in den, göra den till sin. För drömmar försvinner.

Nu är det höst. En höst när allt skall hända. Igen. När du skall ta tag i ditt liv. Börja springa, skola om dig, jobba mindre, jobba mer, städa mindre, städa mer, rensa klädskåp, organisera källarförråd, börja simma, stiga upp i tid, byta jobb, skaffa barn, skaffa hund, gifta dig, flytta, klippa dig, (alla lika viktiga beslut) bygga köksö (ååååhh en köksöööö….). En höst när du skall bli den du egentligen är. Den du egentligen alltid har varit, bara glömt bort mitt i allt städande och jobbande och skjutsande och hämtande och matande och nattande. Därför älskar jag hösten. För man får börja igen, göra om, göra rätt. Utan nyårsfestens bakfylla får man avlägga löften till sig själv. Hemliga löften, om maratonlopp och färgsorterade klädskåp. Om hemlagad mat och stressfria morgnar. Om nytt jobb, ny bana. Man får staka ut sin egen väg mot sin egen dröm.

Och det börjar så bra. Man kommer tillbaka efter sommaren, brunbränd, utvilad, färdigsimmad. Första morgonen tillbaka på jobb efter semestern tar du en löprunda innan jobbet, du är hurtig, du är glad, du är en ny du. Du planerar hela veckans mat och googlar inredningsarktiektskolor. Du skall skola om dig, säga upp dig, bli din egen. Du skall leva din dröm. Sedan går det en vecka och barnen blir förkylda. Du lagar färdigköpta köttbullar och blir efter på jobbet. Gymnastiken och fotbollen börjar, du skjutsar och jobbar från bänken bredvid fotbollsplan. Du glömmer hur det är att hinna tala med mannen vid frukostbordet. Du glömmer nästan hur han ser ut. Dina klädskåp är fortfarande inte utrensade, uppdaterade. Och så plötsligt så går du där i vardagen ganska nöjd men med en oförklarbar känsla av rastlöshet. Med en längtan bort, en längtan efter något nytt, efter att något skall hända. Vad som helst så länge något händer. Det gör det inte. Du träffar väninnorna. Du vill ha något att berätta. Det har du inte. Du har ett vagt minne av att du drömde något. Något roligt, något du var säker på att du skulle göra, komma ihåg. Det gör du inte. Inte så länge du inte håvar in den drömmen nu i början av hösten, när det där fönstret fortfarande är öppet. När du fortfarande kommer ihåg. Det är din dröm, fånga den, gör den verklig, lev den. Annars försvinner den.

Jag behöver inte göra det. Inte den här hösten. Jag behöver inte tänka om, behöver inte byta bana, söka nytt. Jag har redan gjort det. Jag är författare och jag lever min dröm. (visserligen utan köksö men ok man kan ju inte få allt här i livet! Men en vacker dag…)

Annonser

2 thoughts on “Drömmar!

  1. Kul att du är tillbaka 🙂
    Jag har sökt nytt jobb och gjort något helt tvärtemot vad man brukar, nämligen ringt och avbokat mitt medlemskap på gymmet. Slut på träningsångest tänker jag och istället tänker jag njuta av mina långa promenader med hunden. Älskar hösten!

  2. Köksön e närmare än nånsin – du har ju redan adressen för den 🙂 I am glad you’ re back. De e alltid lika roligt att läsa dina välformulerade och finurliga texter 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s