Gammal.

När man ger ut en bok gäller det att marknadsföra den så snabbt som möjligt. Den måste ut i tidningar, på bokbloggar och i butiker direkt. Annars är det kört. Tyvärr. Så ser det tyvärr ut i bokbranchen idag. Böcker har en ganska kort livslängd. Och precis som i allt annat så är det nyheter som säljer. Det betyder att när du får ditt manus antaget av ett förlag börja genast tänka på hur du kan marknadsföra den. Ring tidningar, skicka recensionsexemplar till bokbloggare, etc etc för säljer den inte direkt så kommer den inte att sälja alls. Böcker blir gamla fort.

Och det är ju lite som allt annat här i världen. Igår vid läggning frågade sexåriga dottern när hon kommer att få sin första telefon. Innan jag hade hunnit svara tittade hon på mig och frågade

– När fick du din första egna telefon?

Utan att tänka på konsekvenserna svarade jag sanningsenligt.

– När jag tog studenten.

Dottern spärrade upp ögonen. Satte sig spikrak upp i sängen och tittade på mig.

– Studenten?? Men då var du ju VUXEN????

Fortfarande omedveten om hålet jag befann mig i fortsatte jag gräva min egen grav.

– Ja ser du, det fanns inte telefoner när jag var liten.

Och precis där, precis då, samma bråkdelssekund som orden lämnade mina läppar åldrades jag 850 år. Precis då blev jag den där föräldern som har vandrat utan skor genom snöstormen till skolan för hästkraken som vanligtvis drog kärran hade frusit ihjäl. Precis då blev jag en helt annan generation än jag trodde att jag var.

Dotterns ögon blir ännu större. Hon kastar huvudet över sängkanten och ropar till lillebror som ligger i sängen under.

– HÖRDE DU?? MAMMA ÄR SÅ GAMMAL ATT DET INTE FANNS TELEFONER NÄR HON VAR LITEN!!!!

Jag famlar, svamlar, stammar fram att det visst fanns telefoner, bara inte mobiltelefoner! Det är ingen som lyssnar. Ingen som hör. Lillebror sticker ut huvudet från sin säng. Tittar upp mot storasyster, han måste få det här ofattbara bekräftat. Han ser på hennes uppspärrade ögon att det är sant. Vänder sig mot mig och lägger in dödsstöten, spikar fast locket på kistan.

– Fanns det dinosauliel då?

Nej, min kära son, din uråldriga morsa föddes någonstans strax före Jura-perioden!  Och du själv skall vara jäkligt glad att du blev en enda dag äldre än dina fem futtiga år igår kväll!

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s