Ljud.

För att utveckla lite det jag skrev igår så är det ju ganska viktigt att författare håller sig till den stil de har. Så att läsaren som väntar på nästa bok inte blir besvikna. Tyckte man om första boken då vill man ju gärna läsa något liknande. Hittar man en favoritförfattare vill man ju inte att han eller hon plötsligt skall börja skriva något helt annat. Jag menar vill man ha något nytt väljer man ju gärna själv en annan författare. För man får byta, författaren får det inte.

Här hemma har jag bytt, bytt favoritljud. Jag har tidigare skrivit att mitt favoritljud är träslev i grötkastrull här https://bliforfattare.wordpress.com/2014/04/08/ljud/  Det har nu (tillfälligt) blivit utklassat av något annat. Utklassat av det här:

Det är december. Och snart är det jul, och julen är alldeles underbar och snart är den här, alldeles för snart, alldeles, alldeles för snart. För din to do-lista är fortfarande längre än nödåret och alla fina julklappar du skulle köpa är fortfarande inte köpta och vad skall du ha på dig och barnen har ju vuxit ur sina festskor och så täcks de ju bli förkylda mitt i allt och hur skall du hinna njuuuuta?
Mina barn njuter, de längtar. De har, precis som varje år, fått varsin julkalender av sin mormor. En fin julkalender med små paket i fina tygpåsar som hänger i trappan utanför deras rum. Och plötsligt är det inte lika segt att stiga upp på morgnarna längre. Plötsligt hör jag dem tassa upp helt utan väckning när jag lagar frukost i köket. Dörren som öppnas, storasyster som skickar lillebror till badrummet för att tända lampan för de har upptäckt att om de lämnar dörren till badrummet öppen ger det precis tillräckligt med ljus för dem att hitta rätt tygpåse utan att det gör ont i deras morgontrötta ögon. Och så kommer det, mitt nya favoritljud. Ni ser varje morgon går de båda två igenom alla de små påsarna. Klämmer lite på dem. Vrider, vänder, klämmer lite till. Oftast vet de redan var dagens nummer hänger, det har de kollat noga kvällen innan, ändå klämmer de sig igenom alla de små presenterna som hänger där. För att försäkra sig om att de finns. För att veta med säkerhet att de får öppna en lucka i morgon också. För att räkna hur många dagar det är kvar till julafton. Så när jag hör deras dörr öppnas, sätter jag mig ned vid köksbordet och lyssnar. Har jag tur så har jag hunnit koka mitt kaffe och tända adventsljusen. Och så sitter jag en liten, liten stund alldeles stilla och lyssnar till det dämpade prasslandet, det mjuka ljudet av deras händer som försiktigt kramar de små presentpåsarna. Det är ett vänligt ljud. Det är ljudet av förväntan, av iver, av ett barns längtan efter en julafton som är så oändligt långt borta. Det är ljudet av jul. Jul så som den skall vara. För julen är alldeles underbar. Och snart, alldeles snart är den här.

 

Annonser

4 thoughts on “Ljud.

  1. You write beautifully. I love reading this blog, it’s truly genious and a perfect glimpse into life with little ones! Picking up all the
    Magic along the way. You remind me of everyday magic! Sometimes it’s easy to forget.
    Wishing you all a very merry Christmas!

  2. Tack för detta inslag. Jag skall härmed bli bättre på att ta till mig de små men ack så viktiga inslagen i vardagen som gör så stor skillnad. Ljuden, känslan och ljusen. Jag börjar redan idag, för att få längta efter julen precis som man gjorde som barn 🙂 Det behövs verkligen.
    God Jul

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s