Varför bloggar jag?

Jag sitter hela dagarna och skriver böcker. Och när jag sedan slutar skriva för dagen så bloggar jag. Det kan ju tyckas lite märkligt. Man skulle kanske kunna tro att jag var trött på att skriva efter en hel dag framför datorn. Att jag skulle göra något annat, något vettigt till och med. Det gör jag inte. Jag bloggar. Och nu vet jag varför. För då kan jag blogga om att min senaste bok nu finns i butik och få en sådan översvallande respons att jag blir varm hela vägen in i hjärtat. Massa människor har gratulerat mig. Jag lade ut länken till min blogg på facebook och massa människor har delat den. Och kommenterat. Massa människor har tagit sig tid att skriva något till mig, om mig, om mina böcker (jepp för nu är de två). Till och med folk jag inte känner. Folk jag aldrig har träffat. Underbara saker. Snälla saker och hela jag blir alldeles genomlycklig. En kompis till mig hade delat länken på sin fb-sida och två för mig helt okända människor hade skrivit följande kommentarer under den:

Har precis börjat läsa Löftet och kan inte lägga den ifrån mig. Vakade nästan hela natten sö-må eftersom jag inte kunde sluta läsa (inte så bekvämt att gå på jobb efter det….). En av de mest gripande böcker jag någonsin läst.

Jag har läst båda och kan varmt rekommendera dem! Fattig tänker jag ofta på trots att det redan är en månad sedan jag läste den (som e-bok). Den både berörde och öppnade ögonen.

Kan ni tänka er? Det är mina böcker de pratar om. Böcker jag har skrivit helt själv. Nu vet jag inte vem personerna i fråga är men de måste ju vara extremt intelligenta, fantastiska, trevliga, roliga och vackra människor, det hör man ju, och de har tagit sig tid att skriva så där fint om mina böcker. Och det kan jag lova er att man lever länge på. Därför bloggar jag.

Eller så bloggar jag av en helt annan orsak. Nämligen den här. När man har en blogg kan man berätta för massa, massa människor att man skall resa till Thailand i morgon. Det som man inte riktigt kan så där IRL (mamma och pappa; det betyder in real life) utan att verka skrytsam. Men det kan man när bloggar. Så det gör jag nu. För jepp i morgon åker vi till Khao Lak i Thailand med familjen och bara jag överlever flygresan med en femåring som kan sitta still just ungefär 4 sekunder i taget och dessutom tenderar att bli åksjuk väldigt lätt, så skall jag ligga i en solstol och sippa vackra fruitpunches med fina utskurna fruktskivor i, jag skall läsa böcker, jag skall simma i ett alldeles ljummet hav, jag skall vandra på kritvita stränder och plocka snäckor, jag skall äta ihjäl mig på Pad Thai och Green Currys, jag skall leka med mina barn som inte behöver några utebyxor eller mössor eller vantar eller snöblöta stövlar, jag skall ligga på stranden och se dem leka i vattnet, jag skall gå på massage,jag skall ta en drink på terassen med mannen när barnen somnat och prata, jag skall slänga mig med några Sawadii-khaan och Khop-khun-khaan och känna hur jag är världsvan, lugn, varm och lycklig. Och så skall jag komma tillbaka och den 9.2 skall jag berätta allt för er, med bilder och allt. Vare sig ni vill eller inte. För det är min blogg. Och det är därför jag bloggar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s