Tänk positivt.

För att bli författare måste man vara ganska positivt lagd. Lite mer den där glaset halvfullt typen istället för glaset halvtomt ni vet. Inte så att man går omkring och tror att man skall vinna på lotto dagarna i ända (inte varje dag i alla fall) men man måste tro. Måste våga tro att det kan gå. För du om du skall bli författare måste du skriva en bok. En hel bok. Från början till slut. Och så måste du redigera den. Och korrekturläsa den. Och allt det här måste du göra innan du skickar in det till ett förlag, innan du har en aning om den kommer att bli antagen, innan du vet om den någonsin kommer att bli utgiven. Så är det. Det finns inga vägar runt det. Och då hjälper det om du tror. Om du är helt säker på att det kommer att gå. Om du kan tänka positivt.

Det kan jag. Nästan alltid. Det har jag skrivit om här:
https://bliforfattare.wordpress.com/2014/09/18/att-tanka-positivt/
Jag är typen som allt som oftast går omkring och tror att allt skall lösa sig. Jag är allt som oftast positiv. Men ändå har jag ibland dagar då störtar ned i ett avgrundsdjupt hål av tvivel, dagar då jag är säker på att jag är världshistoriens sämsta författare, dagar då jag är fullständigt övertygad om att jag är en bluff och jag vilken dag som helst kommer att bli påkommen. Och jag inser att jag har mycket att lära av min dotter. Det har vi alla tror jag.

Min sjuåriga dotter tänker alltid positivt. Hon är född sådan. För henne finns inga halvtomma glas, inga worst case scenarion, inga dåliga dagar. Hon verkar flyta igenom livet med orubblig tro att allt löser sig. Hon har en fullständigt otrolig och medfödd förmåga att alltid, alltid se the silver lining. Det spelar ingen roll hur grått eller trist eller segt något är, finns det en liten skugga av något bra hittar hon det. Varje gång. Och jag ber till högre makter att hon kommer att förbli sådan. Att livet och verkligheten inte sakta kommer att suga den här förmågan ur henne. Att hon fortsätter påminna mig varje dag om att se det roliga i allt. Att hon fortsätter att möta livet så här:

När sonen vid minsta motgång i raseri kastar sig på golvet och skriker att han AAAALDRIG AAAAAALLLDRIIIIG kommer att klara det, ser dottern varje misslyckande som en chans att bara pröva på nytt.
– Och det är ju bra mamma, för då får jag göra det igen när jag tyckte det var så roligt, säger hon och laddar om. Försöker igen.

Hon tittar uppriktigt förvånat på mig när hon kommer in i köket på morgonen och jag frågar om hon har sovit gott.
– Självklart, svarar hon som om något annat vore fullständigt absurt.

Hon säger glatt:
– Åååh vilken tur vi hade som hamnade så nära toaletterna!
när hon har svår diarré under en 11-timmars flygning från Thailand.

Och när vi, som igår, åker till skidbacken efter förskolan och det är 3 plusgrader och det ösregnar och parkeringen är en enda lervälling och snön i backen är så våt att man borde har tagit vattenskidor. Då stiger hon ur bilen, drar på hjälmen och utbrister:

– Vilket fantastiskt skidväder, mamma, för när det regnar är det alltid så tomt i backen.

Och det har hon ju nog rätt i:

image-41

Men fantastiskt? Det är att tänka positivt! Kanske blir hon författare? Världsberömd sådan!

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s