Grit.

Ni vet dagar då allt tycks bli på hälft? Du fixar här och börjar där men hinner inte egentligen med något alls. Sådan är jag. Har alltid varit! Börjar projekt som jag aldrig avslutar. Tröttnar. Slänger. Gör något annat. Och jag vet att det inte är bra. Så jag jobbar på det. Hårt. Fokuserar. Tvingar mig själv att avsluta påbörjade saker. Och jag har blivit bättre. Mycket bättre.

Men ibland har jag ändå dagar då jag snurrar som en yr höna utan att få något vettigt gjort alls. Idag är en sådan dag. Men det finns en orsak ser ni. Idag skall jag till Oslo med väninnorna! Då hinner man inte skriva. Då packar man och ringer till kompisen och kollar vad i fridens namn man skall ta med sig och så packar man om och kollar vädret och kommer på att du har glömt skorna du tänkte ta med på landet och då blir allt annat på hälft. Men det är ok för du har en orsak. (och det var ju trevligt att jag fick berättat att jag får fara på weekendresa med tjejerna eller hur? Lite så där nästan i förbifarten. Bara nämnde det i misstag. Det var det inte. Det var mycket planerat.) Men jag har i alla fall en orsak att yra och då är det ok.

Annars är det det inte! Jag har läst en artikel att det gemensamma karaktärsdraget hos framgångsrika människor är just förmågan att aldrig ge upp. Uthållighet, tålamod, driv, självdisciplin. Det som på engelska kallas grit. Grit är tydligen den enda faktorn som spelar roll om ditt barn kommer att växa upp och bli framgångsrikt eller inte. Intelligens, talang, talförmåga, spelar ingen roll. Du kan vara hur intelligent som helst men går du omkring och tror att du är berättigad till att vinna på lotto för det här med att jobba hårt det var ju jobbigt, då kommer du inte att lyckas. Du kan vara född med en super råtalang i fotboll men står du inte och sprakar den där bollen mot garagedörren i ösregn timme efter timme helt ensam då blir du aldrig den nya Messi. Grit. Något jag befarar att mina barn kanske inte har.

I allafall inte min femåriga son. Som meddelade att han skulle bli författare. Men hans  författarkarriär blev visst på hälft. Och den började ändå så bra! Han stansade ihop 25 sidor! Alla skulle fyllas med text, med ord, med handling. Med spänning och dramatik. Inget fel på ambitionen, säger jag. Och starten var så bra! Jag menar vilken titel!

image-80

Men sedan?

image-81

Det va en gong en pri??

Det var en gång en vaddå? En prinsessa? En prins? En prinskorv? En privatjet? En prilla snus? Det kan man inte veta!

Han slutade mitt i ett ord! Grit?

Jag hoppas han vinner på lotto!

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s