December.

När du skriver fastnar du ibland på något visst stycke. Det kan vara en händelse, hur liten som helst, i historien som måste finnas med för att storyn skall hålla som du bara inte får till. Du filar och skriver om och raderar och svär och så vet du att läsaren kommer att spendera precis fyra sekunder på just det stycket. Ingen kommer någonsin förstå hur mycket blod svett och tårar du har lagt in i den texten. Ingen kommer att veta hur du legat vaken om nätterna för att få just den ena sidan rätt. Ingen kommer att tacka dig. Inte för just det stycket men kanske för boken. För helhetsupplevelsen. Och då måste stycket finnas med. Som en del av det stora. Som en liten pusselbit som bär. Och då är det värt det. Allt vånda.

Idag är det den första december.  (Och hur det är möjligt kan jag inte förstå. Igår var det september. För en halv timme sedan var det den första november. Och så plötsligt, puff bara så var det december månad.) Och vet ni vad man får göra den första december? Jo, man får ÄÄÄNTLIGEEEN öppna julkalendern. Och barnen som jag vanligtvis måste slita upp kl 7.30 för att hinna till skolan vaknar redan 6.45 och de är så lyckliga och andäktigt öppnar vi första kalenderpåsen och vi tänder ljus vid frukosten och pratar om att nu är det äntligen december. Och åh vad vi skall ha det mysigt i december. Vi skall baka pepparkakor och bjuda kompisarna på glögg och vi skall fira förskolans julfest och vi skall fira skolan julfest och vi skall uppträda på gymnastikens julfest och fotbollens julfest och simningens julfest och ishockeyns julfest och vi skall packa julklappar och vi skall skriva julkort och vi skall vattna hyacinter och amaryllisar så att de slår ut passligt till jul och vi skall gå på glöggfester och vi skall baka lussebullar och vi skall hugga julgran och vi skall klä den och vi skall julpynta och tända adventsljusen och sätta upp stjärnan i fönstret och kransen på dörren och vi skall vara med i skolans Luciatåg och så äntligen skall det bli julafton och vi skall dricka julkaffe på morgonen och äta massa julmat och öppna klappar och knäcka nötter och äta julchoklad och så skall vi sätta oss ner en liten stund mitt i allt det underbara och tänka – Åååh vad julen är härlig!

Det pratar vi om vid frukosten. Det säger jag till mina barn.

Till er andra säger jag så här:

– Nu är det december! Ta ett djupt andetag. På era platser…. fääärdiga….. SPRIIIIIING!!!!!!

För nu är det december! Om 24 futtiga små dagar är det julafton. Och då måste du gräva fram julpyntet från källaren, hitta rätt sladd till stjärnan i fönstret, räta ur kransen till dörren, köpa nya Luciaklänningar till Luciafesten för förra årets är ju självklart för små, köpa julfestkläder, kläder till julafton, köpa julkort, inte glömma frimärken, köpa julklappar, komma ihåg pepparkaksdegen, hitta pepparkaksformarma, köpa glögg, värma glögg, hitta en termos till förskolans julfest, samtidigt gå på tre olika julavslutningar, öva julsångerna till uppvisningen på skolans julfest, boka frissa, komma ihåg att gå till frissan, byta batterier i Luciakronan, kolla att lamporna fungerar, komma ihåg att skriva de köpta julkorten, jobba, gå på jobbets julfest, köpa en present till fröken, till gymnastikläraren, en blomma till simfröken, en vadddååå??? till ishockeytränaren (jag menar komma med en amaryllis till det svettluktande omklädningsrummet i källaren under ishallen känns inte helt coolt på nåt sätt,) kolla att fotbollskläderna är tvättade till slutturneringen, hitta glöggmuggarna på vinden, helst innan er glöggfest, jobba lite till för att få allt gjort inför årets slut, lyssna på julmusik, komma ihåg kusinerna i Sverige, köpa julklappar till dem, posta klapparna, i tid denna gång, jobba ännu lite mera, andas, hitta julkorten i din handväska, gå till posten, komma ihåg att gå kissa, laga julmat, gå hitta en bra gran att hugga, hitta en såg, gräva fram julgranspyntet på vinden på landet, titta noga, noga på dina barn när ni har pyntat klart och tänder ljusen i granen, gråta dig igenom julskådespelet i skolan, äta pepparkakor, hitta änglaspelet, söka som en dåre efter en butik som säljer de smala, små ljusen till änglaspelet. Veta att du säkert glömt hälften av allt du borde ha gjort. Strunta i det. Packa alla klapparna och festkläder och vinterkläder, Åka till landet. Lägga barnen, sätta dig vid den tända  vedspisen i köket på landet kvällen innan julafton, känna doften av granen i vardagsrummet, sakta ner, känna lugnet som försiktigt sprider sig i köket runt omkring dig, hälla upp lite varm glögg till mannen och dig, tända änglaspelet och andas. Andas djupt in och ut, lyssna till det mjuka plingande av änglarna som snurrar runt, runt. Titta ut i den mörka, mörka natten, känna närvaron av era sovande barn, känna deras iver, deras fullständiga lycka över att det imorgon är julafton. Veta att ni är tillsammans. Får fira jul tillsammans. Titta på mannen och tänka – Ååååh vad julen ä härlig.

För det är den! Bara man är tillsammans så är den.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s