Att minnas.

Som jag skrev i förra inlägget händer det ibland att man fastnar på ett enda stycke när man skriver. Ett stycke som man inte får rätt. Det finns till och med dagar då man fastnar på en enda mening. En mening som man sitter och filar på hur länge som helst och ändå inte får rätt. Och så kan man inte sluta tänka på den. På hur just den meningen antagligen kommer att förstöra hela boken. Så är det inte. Ingen kommer att komma ihåg den meningen. Ingen kommer ens att notera den. Ingen utom du själv. Så släpp den. Låt inte en hel dags skrivande bli förstört enbart på grund av en mening. Glöm den, gå vidare, skriv på.

Igår var jag på middag med några väninnor. Vi åt och pratade och drack en flaska vin. Men sedan kom vi fram till att vi inte kunde beställa in en flaska till för idag på morognen var det julfest på förskolan. Och vi har alla barn i samma grupp i förskolan och vi är alla fem ordentliga mammor som hade bestämt oss för att vi i år skulle vara uppe i god tid, äta en mysig julfrukost, öva sångerna en sista gång och sedan stressfria och svala promenera iväg till förskolan i tid. Och så pratar vi lite om hur duktiga våra barn är som uppträder helt utan nervositet, som talar inför så många människor utan det minsta darr på rösten. Då frågar någon.

– Uppträdde vi så här mycket när vi gick på dagis?

Men det är det ingen som kommer ihåg. För våra minnen från vår dagistid är väldigt sporadiska och udda. Jag kommer ihåg att en liten pojke en gång bröt benet och hans mamma måste bära honom till dagis. Och hans ben under de bruna mjukisbyxorna var alldeles hårt och stelt. Och i flera år var jag övertygad om att bryta benet betyder att det blir stort och hårt och stelt. En kompis kom vagt ihåg en lekpark av något slag. En tredje ett Luciatåg, där hon inte var med. Och det var ungefär det. Det var ungefär våra samlade minnen från alla de år vi gick på dagis. Vi tystnar.

– Så våra barn kommer alltså inte att komma ihåg något av det här? frågar väninnan med tre små pojkar varav den äldsta är sex år.

Det är ingen som vågar svara.

– De kommer alltså inte att minnas något av alla de här gångerna jag har bakat pepparkakor med dem, inget av alla kalasen jag har ordnat, inget av alla lekar jag har lekt, inget av alla de tusentals timmar jag har stått i lekparken, inget av alla utklädningsdräkter jag har fixat?

Tystnaden runt bordet är total. Insikten sjunker sakta in hos alla. Alla dessa dagar? Alla dessa dagar man gör allt för dem? Och ingenting! Vänninan med de tre pojkarna vänder sig långsamt om i stolen och vinkar till servitören.

– Vi tar en flaska vin till, tack! Eller vänta! Vi tar två, tack! NU! Tack!

Ingenting!

Och idag uppträdde sonen på julfesten och höll välkomsttalet och så sjöng de och han var så duktig och stolt och de var så gulliga och ingenting av det här kommer han att komma ihåg. Alla dessa dagar! Och ingenting.

Och så drack vi glögg och åt pepparkakor och så var julfesten slut och jag gick hem och insåg jag att de var sista gången jag var på en dagis julfest. Sista gången jag var på någotslags dagisfest. I januari flyttar vi till Japan och där börjar sonen skolan. Min lilla minsting. Som plötsligt är så stor. Och han kanske glömmer den här julfesten men det hoppas jag att jag aldrig gör. Glömmer. Alla dessa dagar jag har med dem. Nu, när de fortfarande är små. När de fortfarande vill att jag skall stå längst fram och hurra för dem. När de fortfarande vill hänga med mig i lekparken. När de fortfarande älskar att baka pepparkakor med mig. När jag fortfarande får vara med på deras kalas.

Alla dessa dagar. Jag vill inte glömma. Jag vill aldrig glömma.

 

 

Annonser

2 tankar om “Att minnas.

  1. Fast man vet ju inte vilka minnen som blir kvar 🙂 Och att man var där lämnar ju ändå spår. Som en känsla att vara älskad. Att vara någon som någon bryr sig om… 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s