God Jul.

Idag är det den 21 december. Årets allra kortaste dag. Och det, mina kära vänner, är alldeles underbart! För om dagen är så kort så betyder det att natten är väldigt lång. Lång och tyst och mörk. Och jag lägger mig i sängen på landet i vårt svala, tysta, mörka sovrum och sover som en sten i tolv timmar. Utan att drömma stressdrömmar, utan att ligga vaken och inte kunna somna, utan att måsta stiga upp kl 2.47 för att skriva listor på allt som ännu måste packas och fixas. Utan att en enda gång få hjärtklappning eller svettas. För nu har alla jobb lämnats in. Alla deadline klarats. För nu har alla julfester och avslutningar och glöggmingel och pepparkaksbak varits på. Och så har flyttlasset åkt. Hälften med flyg, hälften med båt. Väskorna till landet har packats och kommit hit. Julklappar har fixats och slagits in och postats och packats hit och dit och jag hoppas allt gick rätt (utom guddotterns julklapp som nu är på väg i en container till Japan förstås men i det stora hela var det ett relativt lättlöst missöde).

Och vi har äntligen kommit till landet. Och så har jag sovit och sovit och sovit. Och så i morse steg jag upp och gick ner till köket och eldade i vedspisen och satte på radion som spelade julmusik och så drack jag mitt morgonkaffe i skenet av julgranen. Och så tänkte jag tyst för mig själv: I did it! Jag klarade det! Som ett maratonlopp så kom jag i mål. Och då tog jag en hel hög med pepparkakor till frukost som belöning. För den här hösten var jag faktiskt inte helt säker på att jag skulle det. Komma i mål. För det fanns stunder de senaste veckorna då jag tänkte att nu lägger jag mig ner här på golvet och så ger jag upp, stunder då jag tänkte att jag löser inte det här längre. Men jag klarade det. Ännu en höst klarade jag.

Ännu ett maratonlopp av jobb och skola och hämtning och läxor och skjutsning och fester och en miljard vardagsmiddagar och kvartssamtal och uppvisningar och kalas och förkylningar och resor och mörka, tidiga skolmornar och TVÅ flyttar och skratt och pussar och bråk och borttappade vantar och matteprov och söndriga tvättmaskiner. Och det blev mörkare och mörkare och barnen blev tröttare och tröttare och de bråkade och bröt ihop om frukostmackan var fel och jag tänkte att den här hösten kommer aldrig att ta slut. Och så susade dagarna förbi och jag fick panik för att hösten tar slut alldeles för fort och jag grälade på barnen och jag svor över vår stundande flytt till Japan, ångrade bittert hela idén. Grät över att barnen måste lämna sina kompisar, hatade hela ordet äventyr och så packade vi bilen proppfull och så plötsligt är vi här.

Årets kortaste dag. Alldeles, alldeles underbart. För det betyder att imorgon vänder det. Imorgon går vi mot ljusare tider. Imorgon blir dagen lite, lite längre. Lite, lite ljusare. Och jag äter mina peppakor i det varma ljuset från granen och känner hur julfriden sänker sig över mig, hur lugnet lägger sig som bomull runt mitt hjärta. Och så hör jag stegen i trappan. Sonen smyger in i köket och kryper upp i min famn. Och han som är så stor ibland nuförtiden är plötsligt pytteliten och fortfarande pyjamasvarm doftar han baby och jul och himmelskt gott. Hans ögon glittrar när han tittar på granen och på radion spelar de Nu tändas tusen juleljus och så viskar han:

– Det så fint så jag blir alldeles darrig.

(för nu har han lärt sig r så bra) och jag tänker att han har rätt. Det är så fint så man blir alldeles darrig.

För vi är här tillsammans. Hela familjen. Tillsammans. Och då är allt precis som det skall vara. Och höstens stress förvinner och jag tänker att det ju egentligen har varit en fantastiskt höst. För vi har varit tillsammans. För vi har varandra. Och om bara några skälvande dagar är det julafton och den får vi fira tillsammans. Och runt hörnet lurar nyår och sedan vårt stora äventyr. Som vi skall iväg på tillsammans. Och jag känner hur ivern sprider sig sakta i min kropp. Jag tänker att jag nog älskar äventyr. När man får uppleva det tillsammans.

För tillsammans är allt som räknas.

God jul till er alla. Var ni än firar så hoppas jag att ni gör det tillsammans!

image-145

Ses igen i januari för jag hoppas ni följer med till Japan!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s