You live and you learn.

Det är många som tror att man bara föds till författare. Många som tror att man antingen kan skriva böcker eller så kan man det inte. Det stämmer inte. Man lär sig att skriva. Man läser, man övar, man går på kurser och så lär man sig. Och varje gång man skriver något lär man sig lite mer. Varje gång du läser en bok blir du lite bättre på att skriva själv. För man lär sig, varje dag så lär man sig något nytt. Precis som man lär sig allt annat här i livet.

I helgen var vi på en djupark här i Kobe. Och jag vet inte varför men jag hade liksom en bild av att man kanske kände till de flesta stora däggdjur som finns i världen. Visst, det finns tusen småkryp och fiskar och grejor som man inte har en aning om. Men stora däggdjur? De flesta har man väl sett på någon dokumentär på Animal Planet någon gång när barnen var bebisar och man satt och ammade framför tv’n kl 03.27 när programutbudet ju är ganska begränsat. Eller läst något om i en gammal National Geographic tidning när man har spenderat 7 timmar i kö till vårdcentralen med ett febrigt barn? Eller sett i den största biologiska kunskapskällan nämligen en Disney film. (ni vet vem skulle annars någonsin ha lärt sig om lemurer eller vårtsvin eller pingviner, fast de kanske inte beter sig som Timon och Pumba i verkligheten eller?)

Men vet ni vad? Det stämmer inte! Det finns massa djur man inte har en aning om att existerar! Massa djur som finns på Animal Kingdom i Kobe. Som man får mata. Och klappa. Och gosa med. (Och ja, någonstans i mitt nordiska hjärta skrek en djurrättsaktivist att vi måste gå för detta är FEEEEEEL och säkert GRRYYYYYMT men den överröstades tyvärr snabbt av mina barn som ropade – ÅÅÅÅÅÅH TITTA MAMMA, MAN FÅR KRAAAAMA DOM! OCH MATA DOM!!!  DET FÅR MAN JU ALDRIG HEMMA.)

Så vi stannade.

Och djuren gick omkring fritt både ute och inne i det stora växthuset och vi sprang omkring och tittade på apor och enorma fåglar och luktade på pingviner och kramade kaniner och blev spottade på av alpackor och matade:

image-34image-35

image-33

image-32

image-29

Och ja, jag vet vad dessa är för djur. Också om jag faktiskt tror att det var första gången i mitt liv som jag har sett en känguru live. Och definitivt första gången jag har klappat en. Den var väääldigt mjuk kan jag berätta. Men det fanns andra djur. En stor svart björn med jättelång lurvig svans som jag glömde fotografera och så djur som de här:

image-30

Och de här som väldigt artigt stod i cafékön: (och ja, detta måste ju vara ett av de där only-in-Japan-stunderna)

image-31

Och det här:

image-36

Och jag hade ingen aning om vad det är för djur! Och vet ni vad? Alla skyltarna stod ju på Japanska, så jag vet fortfarande inte vad det är för djur.

You live and some days you don’t learn! Det var kanske tur att jag inte blev biolog.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s