Förföljd!

Som författare är man mer nöjd med vissa av sina alster än med andra. Man har vissa texter eller böcker som man kanske helst av allt vill glömma. Som man inte tycker att någon alls borde läsa. Aldrig någonsin. Och man går omkring och hoppas att just de texterna har fallit i glömska, försvunnit in i gårdagens dunkla ljus. Så är det inte. Så är det aldrig. För det är på något märkligt vis just de här texterna som har en tendens att ploppa upp igen. För att liksom hånskratta dig lite i ansikte. Förfölja dig.

Lite som allt annat här i livet. Lite som det här med ens komplex. De där ångestfyllda tankarna om en kroppsdel som bara är fel. Och ful. I alla fall i våra egna huvuden. De där som kanske ingen annan ser. De där som man våndades över i tonåren  när man trodde att hela världen inte gjorde annat än synade dina fel och brister men som man lyckligtvis har lämnat bakom sig nu när man snart skall fylla 30.. eller 30 + liksom. (Jaaa, 30 + 10 är också 30 +).

Ända tills något händer.

Jag har levt hela mitt liv med en stor näsa. En jättestor näsa. Och jag lallade runt i tonåren och stirrade ibland på den i spegeln och avundades alla kompisar med små fina näsor och så blev jag vuxen och insåg att det kanske inte är någon som tittar på mig i alla fall och så fick jag barn och jag vet att de tittar på mig men de ser bara kärlek och då spelade näsan liksom ingen roll längre. Då upptog den liksom inte en tanke längre. Och allt var frid och fröjd ända till hela världen beslöt sig för att gadda ihop sig mot mig och lansera tadaaa… Selfien!

För tro mig selfies är inget för mig! Selfies är inget för folk med stora näsor! Och då har jag ändå provat. Men den vinkeln.. oh no, säger jag bara. Och så går jag omkring och lallar än en gång runt i mina tonårsvåndor och väntar på att denna absurda trend skall avta. Och precis när man kan ana en svag nedgång på alla ansikten i närbild på nätet vet ni vad jag gör då?

Jo, då flyttar jag till Japan. Och i skolans geografi fick man lära sig att Japan kallas The land of the rising sun. Tro mig, det är lögn för det här är The land of the raised selfiestick. Och jag sväljer och duckar och småler och tar inga selfies. Inte en enda. Och så till sist andas jag ut och tänker att jag kommer kanske att klara det här. Och vet ni vad som händer då?

Jo, de där jäkla körsbärsblommorna slår ut! Och står man inte under de där träden och tar selfies i kvadrat, då måste man döden dö!

Jag är förföljd!

 

 

 

 

Annonser

2 thoughts on “Förföljd!

  1. Hihi! Känner väl igen mig! Hela min uppväxt blev fördunklad p.g.a. min näsa! Opererade den när jag var i 25-årsåldern. Några års lugn inträdde…nu är jag snart 60 och värre kroppsliga defekter och skavanker än en stor näsa har dykt upp! Undviker också selfies! Men Du, njut av körsbärsblommen och att Du är ung och vacker! Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s