Födelsedag!

Jaha, så är det den tiden på året igen! Ja, ni vet ju vad jag pratar om för ni har väl det i era kalendrar eller hur? Bara en dag kvar nu. Om ni inte har hunnit skaffa en present så hinner ni ännu, igen fara. För ja, imorgon är det min födelsedag!! Och jag älskar att fylla år. Jag gör det verkligen. För då är barnen lite extra gosiga mot mig (iallafall de första fem minuterna på morgonen men det räcker) och jag behöver inte laga frukost och bara det är ju värt att fira och folk ringer och gratulerar och man kan äta gott och mannen är extra snäll mot en och allt är härligt för att man har födelsedag.

Men så kommer år som i år. Då man skall fylla något stort! Något mycket märkligt. Något som man bara inte kan förstå! År då man skall fylla 40! Och hur det gick till kan jag bara inte förstå. För fyrtio, det är vuxet. Det är stort på något sätt. Och plötsligt vet jag inte längre om jag tycker att det är så roligt att fylla år. Blir jag liksom gammal nu, tänker jag? Och folk frågar om jag krisar och jag känner efter och funderar och ligger vaken några nätter och funderar på allt det där jag egentligen skulle bli när jag blev stor, är det för sent nu? Är det allt förbi? Och just då när krisen är som värst så får jag en inbjudan på Facebook. 20-års studentjubileum. Och folk förfasar sig i kommentarsfältet över hur det är helt sjukt att det är tjugo år sedan och att de känner sig gamla men jag jublar!

Jublar, därför att den inbjudan på ett enda kick raderade hela min fyrtioårs kris. Ni förstår, allt är inte förbi. Det är inte för sent. För sent att bli allt det där man skulle bli när man blev stor. För tänk så mycket det är kvar? Om pensionsåldern när jag blir äldre är ca 70 år, då betyder det att jag har 30 år kvar i arbetslivet. Trettio år! Och jag som blev student för 20 år sedan! Och vad har man inte hunnit med på de här 20 åren?

”Här lägger ni alla in era senaste 20 år”  (De här är mina: Studerat, rest, sällskapat, gjort slut, säsongat i alperna, surfbummat i Indonesien, läst franska i Lyon, bott i en skåpbil, läst marknadsföring i Bangkok, blivit färdig ekonomie magister, förälskat mig, fått mitt första jobb, blivit befordrad, gift mig, bytt jobb, blivit befordrad igen, och igen, fött barn, varit mammaledig, gått tillbaka på jobb, bytt jobb, fött ett barn till, varit mammaledig igen, bytt karriär. Totalt. Från marknadsföringschef till författare. Gett ut en bok, och en till.  Flyttat ca tio gånger, bott i 6 olika länder, skrattat, festat, gråtit, älskat, saknat, sjungit, tränat,åkt skidor, surfat, levt!)

Och allt detta på bara 20 år? Fatta vad man kommer hinna med på trettio? Då man inte måste föda fler barn, inte måste vara mammaledig, inte måste pricka in varje happy hour för att ha råd att dricka så många drinkar som möjligt. Inte måste fundera vad andra tycker om ens karriärval. Vad andra tycker om ens kläder. Vad andra tycker om ens näsa, och röst och frisyr och nya skor. Inte måste hänga med på allt. Inte måste hitta någon att gifta sig med för det har man redan gjort. Inte måste låtsas. Inte måste änglsas. Inte måste leva någon annans liv, bara för att alla andra gör så.

Bara leva sitt eget liv. Göra sina egna val. För nu är jag vuxen. Och då kan jag välja själv. Vad jag vill göra. Baserat på vad jag vill, inte på vad andra kanske tänker. För jag kan välja. Och ja, jag har tid att välja. Tid att skola om mig, tid att byta karriär. Flera gånger om jag vill. För det är ju egentligen först nu det börjar!

För jag fyller ju bara fyrtio år! Och jag älskar verkligen att fylla år!

( Lite underlättar det kanske även att jag direkt efter att jag skrivit detta kommer att hämta barnen från skolan och ta ett flyg till en söderhavsö, jepp för en av fördelarna med att bo i ett land som råkar ligga i Stilla havet är ju det att det är mycket nära till andra ställen i Stilla havet. Och nepp, jag kommer inte att blogga därifrån men kanske ses vi på instagram? Ni hittar mig på tinkaullbro.)

Presenterna kan ni lämna vid dörren, vi är tillbaka igen efter helgen!

Annonser

8 thoughts on “Födelsedag!

  1. Stort grattis! Fyllde själv 30 för 2 veckor sedan men känner mig fortfarande som 25. Man är inte äldre än vad man känner sig helt enkelt. Ha en toppenresa!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s