Tyfon och andra grejer i världsalltet!

Nej jag har inte glömt bort min lilla blogg. Jag har inte bytt karriär men nej jag har inte skrivit. Inte på tusen år! För mina barn går inte längre i skola ser ni. Nepp. Inte alls. För det har världsalltet bestämt och då måste jag bara sitta hemma och laga mellanmål och lunch och frukostar och snacks tills fingrarna blöder och hela planetens mat har tagit slut. Uppäten av mina barn och deras kompisar.

Ja, ni förstår i måndags var det ledig dag i Japan. Respect for the elders day! Jaha, tror ni att mina barn förstod vinken? Tror ni de väckte oss med frukost på sängen, städade sina rum, sa trevliga saker till mig som exempelvis
– Åh mamma, du är världens bästa mamma.
-Åh mamma, tänk att du alltid orkar laga så god mat till oss.
-Åh mamma, dina ben är så långa och fina.

Nehenej det gjorde de ju inte. De betedde sig helt vanligt. Och det betyder ju inte alltid jättebra liksom om man säger så. Så blev det äntligen tisdag och världshistoriens längsta helg var över och jag skuttar upp ur sängen kl 6.30 (det gör man när det äntligen är dags för de små ljuva liven att gå till skolan igen) och det första jag ser är min telefon. Och på den lyser ett meddelande:
School closed due to typhoon Malakas!
Stängd? Skolan är stängd!! Och dottern börjar storgråta när hon hör det (hon missar ju sin fotbollsklubb, det är skäl för att gråta) och någonstans djupt inom mig gråter jag lite också och så tar vi in alla möbler från balkongen och stänger alla fönster och så väntar vi. Väntar på vinden som skall dra in. Och himlen ser ut så här:

image

och det är något ganska spännande över hela väntan och så äntligen blåser det upp och vi beundrar och tittar och och så struntar vi i den för vinden är inte så farlig. Den var vi förberedda på. Vad jag inte var förberedd på var ljudet. Det ylande, knakande, bankande, öronbedövande ljudet av en storm som sliter byggnader i stycken och det är väldigt skrämmande. Och så efter någon timme kommer illamåendet. Som jag inte heller var förberedd på. Inte det minsta. Men bor man på 19. våningen och en tyfon drar in då gungar huset. Gungar så mycket att man blir sjösjuk. Och vi går ner till bottenvåningen och leker och så plötligt, lika fort som den kom, mojnar vinden och allt blir alldeles, alldeles stilla. Förutom hemma hos oss för där är mina barn fortfarande hemma och har nu inte ens kunna gå ut på hela dagen och då säger jag bara
– Tyfon??!! HA! Eat my shorts liksom, du har inget att sätta emot mina barn!
och så blir det äntligen onsdag och skola och vet ni vad? Då är sonen förkyld! Och måste bli hemma och världshistoriens längsta helg är nu uppe i ungefär 35 år och vi äter sushi och spelar memory och Afrikas stjärna och så äntligen,äntligen blir det torsdag och sonen går till skolan och dottern går till skolan men vet ni vad? Då är det höstdagsjämning och då är alla kontor i Japan stängda! Så då är mannen ledig!! Och vill gå träna! Och på lunch! Med mig!!!

Ni ser, världsalltet har bestämt att jag inte skall skriva någonsin mera igen!

Men jag kommer igen! Jag lovar. Bara stjärnorna står rätt på himlen igen så ses vi! Hoppeligen redan imorgon!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s