Ikigai

Det finns ett ord på japanska som lyder Ikigai. Översatt betyder det reason for living, det som får oss att stiga upp varje morgon. Och jag tycker att det är ett vackert ord.

För det finns saker man bara gör och så finns det saker man tycker om att göra, saker man ser framemot, saker man kan längta efter. Och så över allt detta finns det där man älskar. Det där man brinner för, det där man drömmer om, det där man lever för. Och har man då en ofantlig tur så är det även det man lever av. Det man varje dag får jobba med. Det man vet att man varje dag efter att man har fått iväg sin allra största Ikigai, (nej det är inte kaffekokaren, det är din familj) till skola och jobb får ägna sig helhjärtat åt.

Det får jag. För min Ikigai, min reason for being, är utan tvekan att skriva. Att få skapa texter från ingenting, att få skriva långt och kort och sorgligt och roligt och djupt och lättsamt. Att få skriva. Det vet jag nu. Därför att jag hade modet och ja, stödet, att prova. Jag hade chansen att testa om det skulle gå. Om jag skulle kunna skriva, om jag skulle tycka om det. Det visade sig att det gick. Det visade sig att jag älskade det. Men det kunde jag inte ha vetat om jag inte testat. Om jag inte hade haft modet att prova.

Därför har jag fått stiga upp varje morgon de senaste sex åren och vetat att jag får göra precis det jag vill. Precis det jag trivs allra, allra bäst med.

Men så plötsligt får jag en idé. En idé som inte riktigt vill lämna mig i fred. En tanke som har slagit rot och vuxit. En sådan där  hmmm jag undrar hur det skulle vara? En liten, hmm jag undrar om det skulle gå? Ni vet som tränger sig på och inte vill lämna dig i fred.

Och vet ni vad? Då måste man prova. Så att man vet. Och det är precis det jag skall göra nu. Testa något annat. Något nytt. För att jag har gjort det förr. Bytt. Och hittat min Ikigai. Nu skall jag testa igen. För att se om man kan ha flera.

Och nej, det är ingen revolutionerande idé. Det är inga Nobelprisklockor som ringer eller världsallten som kommer att justeras men det är en liten affärsidé som kan lyckas. Eller så inte. Men det kan jag inte veta innan jag har provat. Så det skall jag göra nu. Testa! För jag vill inte se en reklam om ett halvår där någon säljer just precis min idé! Min produkt! Jag vill inte tänka, fan varför provade jag inte! Inte när jag vet att jag kan prova.

Men det tar tid att utveckla en affärsidé. Tid som jag inte har extra av, för det har ingen. Tid som jag därför måste ta från något annat. Och då finns det bara en sak jag kan skära av och det är skrivandet, även skrivandet av lilla bloggen. Så det innebär att jag är tvungen att sätta bloggen på paus en sväng, någon månad eller så. För någonstans tar tiden annars slut hur mycket Ikigai skrivandet än är för mig.

Men jag kommer tillbaka, jag lovar. Vare sig affärsidén blir till något eller inte. För bara för att man hittar en ny Ikigai betyder det väl inte att man måste överge sin förra. Inte när den betyder så mycket för en!

Så vi ses igen om några månader!

Under tiden, håll flaggan högt och jag hoppas att ni hittar er egen Ikigai. Vad den än är.

Annonser